Hanniepannie

Är Hannah schizofren eller helt enkelt bara en riktig bitterfitta?

Jag anser att jag är en glad och harmonisk människa med en gnutta humor. Min blogg kritiserar på både gott och ont, vilket jag själv anser är humor. Att man vågar leka med elden och släppa loss sina tankar och idéer. Att vara en bitterfitta i bloggen har blivit lite som mitt signum, men man får inte glömma de gånger då jag skriver en aningen trevligare inlägg från hjärtat. Favoriten är dock, och kommer alltid att vara dagens fula sanningar. Jag älskar att jag är den enda i mina kretsar som vågar skriva bittra sanningar och uppfattas som en bitterfitta. Min blogg är ärlig och skön!

Kan ju meddela världen att jag har en allvarlig urinvägsinfektion och OM det redan har gått för långt upp i njurarna så hoppas jag att någon trevlig själ skänker en njure. Tack på förhand!

Igår gjorde lilla fröken Söderblom debut på krogen i målsmans sällskap. Det blev nämligen en kväll på Gasta med mängder av komiker och "komiker". Det är ganska komiskt att se hur vissa människor tror att alla kan vara roliga, men hej, då ska jag tala om för er att så är det inte alls. Ibland blev det pinsamt tyst och i sådana stunder så önskade jag att Godzilla skulle vandra förbi ute på gatan. Då hade det blivit lite fart på stället.

En applåd till Johan Lingdén som är den nya Buddha i mina ögon och en applåd till min pappa Stefan Söderblom som var mycket bättre än vad jag någonsin hade trott. Synd att jag inte fick mina två minuter på scenen, det hade ju gjort hela kvällen magisk. Dessutom tror jag att två minuter Mikael Hammarstrand hade roat de flesta, en mediakåt snubbe på 40+.

Jag förstår inte heller grejen med att kärringar på 30+ står i baren och är apkalas redan klockan 20.00. Singel och desperat eller leker dom bara Bridget Jones och jojobantar?

Nej, tacka gudarna för humor och äkta komiker. Ett tips? Singelskämt är så ute...

Detta är jag i ett nötskal och jag trivs i mitt nötskal.

Igår övningskörde jag för allra första gången, gick kanon när jag väl hade backat ut från parkeringen och det hade slutat lukta bränt. Gjorde en kanon växling och lyckades hålla mig på sidan när byns värsta bilförare kom med släpvagn i full fart. Hurra för mig!

Idag ska jag kratta löv.

Imorgon skulle familjen Nilsson ut i djungeln och trampa på en luftbro. Tänk, sådant vill jag också uppleva. Inte en gång, utan flera. Jag vill kunna känna mig fri och springa på luftbroar varje dag om jag skulle känna för det. Krocka med en apa när jag har bråttom eller ramla ner och landa på en gigantisk ödla. Eller kan man bara drömma om ett sådant liv? Nej, en sommarstuga i Tanzania eller t ex på Malaysia skulle sitta fint. Jag skulle lätt köpa mig en hel djungel och bara njuta av mitt lyckliga liv, kryddat med spänning.

Mobiltelefoner förstör mitt liv, helt klart! Jag kan verkligen inte stänga av den, får panik när jag gör det. Dessutom kan jag inte avsluta ett smssamtal, det måste komma från den andra individen. Så det har blivit några sena nätter den senaste tiden och det gav resultat inatt när jag vaknade med skallevärk och bara ville hoppa ut genom fönstret. Det positiva är att jag blir glad av snälla ord och sms. Dessutom finns det talesätt som säger att man ska tänka positivt, så det är ju bara till att skippa allt det negativa. Sms är alltså kanon!

Något som gör allt ännu "positivare" är alla dessa sjuka drömmar som jag drömmer om nätterna. Jag kunde inte annat än att skratta när jag vaknade. Hallelujah, skönt att det bara var en dröm!! Nog för att det var det sjukaste på länge, men hur ofta åker jag buss till Frankrike med endast killar över 20 och sen när ligger Konsum i Paris? Tro det eller ej, men de övriga detaljerna behåller jag för mig själv.

Bridget Jones fick sin Mr Darcy, likaså Elisabeth Bennet. Så när ska jag få min?

Jag känner mig som Jane Austen ibland, jag jämför mitt liv med hennes. Vi är båda drömmare och romantiker som tror på äkta kärlek. Skillnaden är dock den att hon aldrig fick sitt lyckliga slut vilket jag hoppas på att jag kommer att få. Hon kunde inte gifta sig för pengarna men hon kunde inte heller gifta sig för kärleken. Hon valde inte heller pennan framför kärleken, det gick bara inte. Så hur ska mitt liv sluta?

Banne mig om jag sitter på Vallgården om 60 år och inser att jag fortfarande är ungmö.

Det finns inte ord för att beskriva hur bra jag mår. Det är helt makalöst! Mina vänner är världens bästa, jag har bra musik i öronen, en fin inkorg över mina sms och jag har en härligt bra konversation med Kalle! På fem minuter så känner jag mig så annorlunda och bättre som människa. Alla dessa funderingar som gnager sig fast efter en konversation kan bosätta sig innanför mitt pannben i flera dagar. Allt är så annorlunda.

Önskar att jag vore 10 år äldre och visare, jag blundar.
Öppnar ögonen och inser att jag fortfarande är 17 år.

När ska tiden gå lite fortare? Jag skrattar varje dag och har roligt. Jag har också en smilgrop på min vänstra kind och ändå går inte tiden så fort som jag hade tänkt mig... Fasiken alltså!