Hanniepannie

Jag kan bara blogga när jag är arg och jag, om någon, vet att tider förändras. Människor föds, lever och dör. Det är en cirkel som alla genomgår och slutför, men det är den andra och nästsista punkten som irriterar mig just nu. Har man en gång stått en människa så nära att man skulle kunna offra sitt liv för den andra, vad ger den människan sedan rätten att bete sig illa? Normen är den att man ska vara trevlig mot sina medmänniskor. En oskriven regel. Vi stod varandra nära och det betyder fortfarande väldigt mycket för mig. Att du inte vet hur livet är uppbyggt eller att du inte vet vart du har mig, det är okej. Sug på den karamellen i din takt. Du måste dock våga stå för dina uttalanden och vara ärlig. Ingen människa vräker ur sig så pass mycket för att sedan hitta något eller någon att skylla det på - alkoholen brukar vara din räddare i nöden. Det är det som stör mig så mycket och när ska du förstå det? Om du var ärlig mot mig så kunde vi prata om det bara du och jag. Inte du och mina vänner med din vän alkoholen i handen.

Min kung - allt är inte på dina villkor trots allt.
Sen är det en annan sak att det fick sina toppar, dalar och slut.
Ditt fel. Mitt farväl.

 

Idag skulle kunna vara en sån dag då jag lägger upp en bild på en vän och beskriver hur underbar hon är ända ut i fingertopparna. Det är inte en sån dag. Det är en dag när jag bara känner för att klippa av alla band, ta mitt pick och pack och fly långt bort. Det är en dag då jag inte känner igen människor. Det är tydligen en sån dag där alla får bete sig precis hur som helst. En sån här dag är inte okej och sådana dagar får mig att må dåligt. Riktigt dåligt. För det är sådana dagar som visar människors obehagliga sidor och jag är trött på att våldnader ska ta över kroppar och förstöra. Jag är trött på att människor ska bete sig illa så fort allt går emot. Jag är också trött på människor som beter sig illa och skriker på sina närmaste. Får ingen vettig människa dåligt samvete längre? Är det okej att bete sig illa och därefter är man vänner igen? Det är slut på barnaleken.

Jag har en stor fobi här i världen och om det inte är okej, så är inte ni heller okej.

Nu ska jag lugna ner mig och ikväll ska jag besluta angående födelsedagens dresscode.
Black & White? Blue? 90-tal? Tåls att fundera på.
Ready, Set, Go!