Hanniepannie

Hur kan man som människa stämpla sig själv som ateist när man knappt har levt och känt? En tro behöver inte innefatta en Gud, lärjungar eller en helig skrift. Jag tror på själen, på änglar och på en himmel. Jag tror inte på en Gud, på ett helvete eller på "heliga riktlinjer" som säger hur vi människor bör leva. Jag tror på det lyckliga i livet och det borde väl alla göra? Alla religioner och livsåskådningar bär på något gott och det bästa vore kanske om man mixade allt det goda och hittade en egen väg. Jag har en egen väg och jag är inte något som alla andra är. Kärlek är nyckelordet. Kärlek och förståelse är det enda som behövs för en vettig och fredlig värld. Att acceptera varandras religioner, hudfärger och åsikter, hur kan det vara så svårt? Vad gick så fel? 

Nu tänker jag ge upp, öppna mitt hjärta och bli kär.
Att öppna sitt hjärta och sin själ för en annan människa är kärlek i sin renaste form.
Kanske är jag förblindad av något som inte finns?
Jo, tack.


Spotify:
The Weepies - World Spins Madly On

Vad inspirerar mig?
Kanske är det färgglada löv om hösten, fjärilarna i magen när man finner en människa som man tycker om i båda hjärta och själ eller när man hör regnet smattra utanför fönstret. Kanske är det drömmen om att drömmar en dag kommer att slå in? Ingen vet var vi står om tio år. Kanske har du då öppnat dina ögon och förstått allt..

Existerar karma?
Existerar rättvisa?

Det känns opassande att skriva glada saker på den här bloggen då den alltid har haft en funktion som ett personligt ventilationssystem där negativa meningsuppbyggnader har legat i fokus. Kanske är det opassande i sig att använda en blogg som boxarsäck eller att ens publicera elaka funderingar, men det har fungerat bra för mig. Idag måste jag dock chocka mina läsare (om jag har några kvar efter mina värdelösa uppdateringar) med en storslagen nyhet; idag är en glad dag på bloggen.

Livet är fantastiskt bra och jag har lovat mig själv att ta vara på varje dag. Nu på kvällskvisten så befann jag mig i en tankebana där jag insåg att jag faktiskt behöver förändrig i mitt liv. Vad en förändrig skulle innebära, det har jag dock ingen aning om än så länge. Eller jo, det vet fröken Söderblom redan. Något som alltid har funnits och som fortfarande finns rakt under näsan hennes. Dock har fröken svårt att avgöra om det hela är en fasad uppbyggd på eget bevåg eller om det faktiskt är något äkta. Denna fasad gör en människa glad och det väl huvudsaken?

Such wonderful things surround you.
What more are you looking for?

Nej, nu avrundar vi detta meningslösa inlägg. Hopp i säng!

Spotify:
Jack's Mannequin - Dear Jack

Jag tror att alla människor kan bli lyckliga och nå sitt livsöde, men för att nå dit så måste man vara ärlig mot sig själv och följa sitt hjärta. Klara av alla dessa hinder som man kommer att stöta på i livet, göra de rätta valen och se livet från den ljusa sidan.

Alla älskar att drömma sig bort ibland, även jag.

Spotify:
The Temptations - Ain't Too Proud To Beg

Igår hittade jag mina gamla dagboksanteckningar. Några utdrag från mina yngre dagar.

"Ibland får hopplösheten ett övertag, vilket kan få en människa att känna sig maktlös och obetydlig."

"Jag nöjer mig med att få se på dina hallonröda läppar medan de formar bokstäver, ord och meningar som bär på betydelse och värme. Några få ord räcker. Jag vill bara se på dig och känna den där lyckan över att vara nära en så vacker människa."

"Tiden rinner iväg och för varje sekund som går så känner jag en inre längtan. Något som drar i mig. Något som försöker väcka känslor inom mig."

"Det var som ett fängslande ögonblick och bara för en liten stund så stannade hela världen upp. Jag kunde inte förstå hur vackert det var med bruna ögon som kunde förtrolla en hel värld.  Det var magiskt vilket djup och vilken ro de bar på. Jag tror aldrig att jag har stirrat så på en människa tidigare, men dessa bruna ögon, det mörka håret och ett leende som fick en annan att smälta fängslade mig."

Jag är som lyckligast när jag får skriva och därför betyder det här något. Tack för mig!

Jag kan bara blogga när jag är arg och jag, om någon, vet att tider förändras. Människor föds, lever och dör. Det är en cirkel som alla genomgår och slutför, men det är den andra och nästsista punkten som irriterar mig just nu. Har man en gång stått en människa så nära att man skulle kunna offra sitt liv för den andra, vad ger den människan sedan rätten att bete sig illa? Normen är den att man ska vara trevlig mot sina medmänniskor. En oskriven regel. Vi stod varandra nära och det betyder fortfarande väldigt mycket för mig. Att du inte vet hur livet är uppbyggt eller att du inte vet vart du har mig, det är okej. Sug på den karamellen i din takt. Du måste dock våga stå för dina uttalanden och vara ärlig. Ingen människa vräker ur sig så pass mycket för att sedan hitta något eller någon att skylla det på - alkoholen brukar vara din räddare i nöden. Det är det som stör mig så mycket och när ska du förstå det? Om du var ärlig mot mig så kunde vi prata om det bara du och jag. Inte du och mina vänner med din vän alkoholen i handen.

Min kung - allt är inte på dina villkor trots allt.
Sen är det en annan sak att det fick sina toppar, dalar och slut.
Ditt fel. Mitt farväl.

För du finns inte här
och därför är du värd allt.

Ni helige där ovan.
Jag behöver en flygbiljett. Något att fokusera på. Ett mål.
Baby, you're the one.
Amen!

Vad hände med min Spotify? NEEEJ!
Nedrans också!

"Hur finner vi mod att följa vårt hjärta - om vi inte ens vet vilka vi är?"
Paulo Coelho

Visst blev man lite "happy" när man surfar in på Aftonbladet och får se att kriminologen Leif GW Persson har rört om lite i grytan igen. Jag förstår att många tycker att han är alldeles för ärlig och frispråkig men är han inte klipsk så säg? Han gör några uttalanden i tidningarna och dagen efter försvinner fästmannen helt spårlöst och nu har de hittat fästmannen brännskadad och dessutom ett lik ute i skogen som troligen är hans fästmö. Leif i alla ära men snart är det min tur.

Glöm icke att man är oskyldig till motsatsen har bevisats.

För en vecka sedan så satt jag i Berlin och var så stolt över mig själv. Jag var över det. Jag hade äntligen lyckats släppa taget om en människa som hade stått mig så nära i många, många år. En vecka senare sitter jag här och varulven har vaknat till liv igen. JESUS! När ska det sluta? Är det meningen att jag ska känna mig korkad i ytterligare några hundra år?

Maria. Vi måste greppa våra varulvar och orda upp situationen.
It ain't over 'til the fat lady sings!