damn

För en vecka sedan så satt jag i Berlin och var så stolt över mig själv. Jag var över det. Jag hade äntligen lyckats släppa taget om en människa som hade stått mig så nära i många, många år. En vecka senare sitter jag här och varulven har vaknat till liv igen. JESUS! När ska det sluta? Är det meningen att jag ska känna mig korkad i ytterligare några hundra år?

Maria. Vi måste greppa våra varulvar och orda upp situationen.
It ain't over 'til the fat lady sings!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0