Hanniepannie

Hundraåtta gånger om dagen så får jag höra något om åldern 18, vad det innebär, körkortsbabbel, hur kul det är på krogen osv. Men vet ni en sak? Jag längtar inte efter min födelsedag och jag bryr mig faktiskt inte om jag är 17 eller 18. Det finns annat här i livet som jag hellre lägger energi på. Har människor inget annat att göra om dagarna när de bara går och längtar efter sin födelsedag? Varför kan man inte ta dagen som den kommer?

Okej, det är tråkigt att orka lyssna ibland när det blir för mycket snack om allt det som jag varken kan eller får göra. Jag "missar "mycket, men om jag missar viktiga händelser eller något helt random, det avgör bara jag och ingen annan.

En gång var det alla vi. Nu är det "vi".