Hanniepannie

Hur kan man som människa stämpla sig själv som ateist när man knappt har levt och känt? En tro behöver inte innefatta en Gud, lärjungar eller en helig skrift. Jag tror på själen, på änglar och på en himmel. Jag tror inte på en Gud, på ett helvete eller på "heliga riktlinjer" som säger hur vi människor bör leva. Jag tror på det lyckliga i livet och det borde väl alla göra? Alla religioner och livsåskådningar bär på något gott och det bästa vore kanske om man mixade allt det goda och hittade en egen väg. Jag har en egen väg och jag är inte något som alla andra är. Kärlek är nyckelordet. Kärlek och förståelse är det enda som behövs för en vettig och fredlig värld. Att acceptera varandras religioner, hudfärger och åsikter, hur kan det vara så svårt? Vad gick så fel? 

Nu tänker jag ge upp, öppna mitt hjärta och bli kär.
Att öppna sitt hjärta och sin själ för en annan människa är kärlek i sin renaste form.
Kanske är jag förblindad av något som inte finns?
Jo, tack.


Spotify:
The Weepies - World Spins Madly On