Hanniepannie

Jag är sjuk, sjuk, sjuk och önskar att jag kunde sitta i stadshuset med Daria och korsförhöra några politiker just nu. Jag antar att det får bli en annan gång helt enkelt.

Istället sitter jag här i morgonrock och önskar att jag befann mig i ett annat land, med andra människor och andra drömmar. Jag tror faktiskt på ödet och på själsfränder. Två av mina bästa vänner som är killar, de tror inte alls på sådant. Så kanske är de bara avundsjuka över att jag har hopp och tror på det goda som livet har att erbjuda? Tänk om det är jag och George Clooney om 10 år? Eller är det fortfarande jag och Mikael då? Bor jag i en mysig liten förort 40 minuter utanför London? Eller kanske i Portugal? Jag kan inte svara på någon av dessa frågor, men jag vet att det är ödet som tar mig framåt här i livet, eller det är gärna det jag vill tro i alla fall.